Rare Memories – Gapande om apande

rarememories2fokus

 

Året var 2006. Jag publicerade en text på ett Nintendo-community där jag uttryckte min avsky för en av Nintendos största ikoner, Donkey Kong. Trots att jag idag har kommit till tåls med denna avsky så kände jag ganska starkt inför hur tråkigt utformad jag tyckte att denna karaktär var. Här publicerar jag texten igen med efterföljande kommentarer eftersom det trots allt är ett starkt minne om hur jag anser att Rare räddade DK.

 

——————————————————————————————————————————————-

 

Gapande om Apande

 

Många gånger sitter man i djupa funderingar kring dagens TV-spelshjältar och hur de kunnat passa in i rollen så väl som de gör. I vissa fall – som i mitt – så fastnar man ibland i sina funderingar och känner en viss skepsis tillväxa i sitt begrundande.

 

Once Upon… Once Apan A Time

Hur kan det egentligen komma sig att en apa har kunnat bli en sådan stor TV-spelsikon? Jag pratar självklart om Donkey Kong, vars namn man kunde tro blev felstavat i översättningen till engelska, men som ändå genom en missuppfattning från Miyamotos sida blev det namnet som blev kvar. Han trodde att Donkey betydde dum på engelska och ville förmedla känslan av att apan inte var så smart. I efterhand var det kanske ett genidrag, vem skulle någonsin ha tagit Monkey Kong till sitt hjärta? Nu var det kanske inte det King Kong-plagierade namnet som gjorde att spelare runt om i världen blev vilda när Donkey Kong Country först släpptes till SNES utan det var nog snarare det speltekniska och den säregna grafikstilen som de allra flesta svalde med hull och hår. Man hade ju belönats med en utomordentligt bra spelserie som medförde ett magnifikt tvåspelarläge som inte gick någon obemärkt förbi. När det första spelet kom täcktes omslagen på speltidningarna av apor och skriverierna var i full gång… men varför apor?

 

gapande1
Ö – G – O – N – B – R – Y – N!

 

Hjälte?

Donkey Kong Country-spelen hade lika gärna kunnat ha andra huvudkaraktärer än just de apor som de innehåller. Om man tar sig en titt på Donkey Kong så ser han inte riktigt macho ut [macho-referens: spana in Funky Kong]: En röd slips med initialerna DK, ett gigantiskt flin, de svullnaste ögonbryn man kan tänka sig och en oförglömlig lökfrisyr. Hur kunde en så okarismatisk, rent ut sagt ful typ bli en TV-spelshjälte? Han borde snarare kallas anti-hjälte, med sitt sarkastiska utseende och sin råstyrka som problemlösare. Tankeverksamhet aldrig varit Donkeys bästa sida, vilket Miyamoto redan hade i åtanke när han gav honom namnet. DKs strävan i Donkey Kong Country var trots allt att återta alla bananer (vad säger att han i sin tur inte har snott dem framför näsan på andra svältande små apor). Förutom detta så var han rent ut sagt ond i de första spelen i vilka han figurerade! Det var säkerligen tankar om världsherravälde som drev honom så långt att han kastade tunnor på it’s-a-me Jumpman…eh… Mario! Nu har det dock berättats att den första DK i själva verket lär ha varit Cranky Kong, och han har ju som namnet antyder alltid varit något vresig.

 

Att bli banansamlare i ett spel utan djup story, där spelmekaniken och där skickligheten låg i att bemästra kontrollen till fullo kunde inte ha varit roligare. Det gick hem då och fungerar än idag. Men jag tänker aldrig förlåta Nintendo – eller Rare för den delen – för att de gjorde så superba spel med en sådan irriterande karaktär. Det känns som att de mjölkade igenkänningsfaktorn. Banjo hade passat lika bra.

 

donkey_kong_mario_kart
”Oj, vad hände nu?” *pålagt skratt*

 

Det ligger nog hos mig. Det är nog kanske bara jag som stör mig på Donkey Kong, men nu när man sitter och spelar Mario Kart DS och Donkey Kong flyger upp bakom en och prejar ut en från kanten på Rainbow Road följt av sitt enträgna läte så önskar man att de tidigare årens spel hade fått innehålla en annan karaktär. Jag har liksom aldrig förstått mig på Donkey Kong riktigt. Nog för att de första arkadspelen och NES-konverteringarna av Donkey Kong-spelen var helt okej men när Rare transformerade om utseendet på Donkey Kong medfördes även andra banala (banana) förändringar. Ja, han är lustig. Så pass lustig att han tar sig för pannan och utstöter något som låter som ”A headache, a headache!” när man väljer honom som förare i Mario Kart 64. Jag älskar verkligen spelen med Donkey Kong, men jag älskar definitivt inte karaktären själv.

 

Mario 64 + Banjo Kazooie = Donkey Kong 64?

Mellanrubriken behöver egentligen en följdfråga i stil med “Varför inte Banjo Threeie?” då upplägget var det samma med små distinkta skillnader där trots allt samlandet (pusselbitar vs. bananer) stod i fokus. Något man kan komma fram till i alla fall är att vi får tacka gudarna för DKs sidekick Diddy och de många apsläktingarna som rättfärdigar de superba spelen. Hade DKs karaktärsgalleri varit tunnare så hade det egentligen inte spelat någon större roll för spelens utformning på det stora hela men ack så trist det hade varit utan Cranky Kongs eviga gnatande som till och med letade sig in i spelens instruktionsböcker. Det finns så mycket älskvärt med spelen men så mycket tråkigt över det som trots är allra mest centralt i spelen; huvudkaraktären a.k.a. åsnegorillan Donkey Kong.

 

gapande2
Diddy och Dixie är exempel på karaktärer från Rare som verkligen positivt expanderar DKs universum.

 

Att denne primat har fått figurera i spel som Mario Party, Mario Kart, Mario Tennis m.fl. tyder på att Nintendo fortfarande anser att apan hör hemma i Marios svampvärld sedan rörmokarens tidigare snickardagar i arkadspelet Donkey Kong istället för de egna världar som besöktes i Rares ”spin-off-serie”, Donkey Kong Country. Däremot gillade Nintendo tydligen den karaktärsutformning av DK som deras dåtida andrapartsutvecklare Rare hade arbetat fram eftersom de beslutade att behålla den.

 

Bring Back the Good Ol’ Days!

Missförstå mig rätt när jag säger att jag väldigt gärna skulle vilja se fler spel i stil med Donkey Kong Country och om DK själv ska vara med så gör han sig definitivt bäst i sitt rätta element; djungeln och de världar som hör därtill. Det visade han senast praktexempel på i Donkey Kong: Jungle Beat och att han är med och förnyar sättet att spela på som i musikspelet Donkey Konga för bara gott med sig. Men i ärlighetens namn hade jag hellre sett den runda och lite mystiskt förlorade sonen Donkey Kong Jr. i det senaste Mario Kart-spelet för att återuppväcka den gamla goda tiden framför mitt SNES och Super Mario Kart.

 

——————————————————————————————————————————————-

 

He is finally back, to kick some tail!

Sedan ovanstående text skrevs 2006 så har Donkey Kong återvänt i sitt rätta element i och med Donkey Kong Country-spelen ifrån Retro Studios. Trots att Rare-influenserna lever kvar så har ändå Retro Studios satt sin egen prägel på spelserien och det magiska soundtracket vi minns ifrån SNES-tiden har i den senaste installationen helt klart överträffats. Idag ser jag definitivt att Donkey Kong har sitt eget existensberättigande även om det är i samband med sina egna plattformsspel som han lyser allra störst. I andra sammanhang är han endast ett lustigt inslag. Vad hade då alternativet varit? Det är svårt att säga. Vad tycker du om Donkey Kong? Har du några spelkaraktärer som du stört dig på av en eller annan anledning?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


5 × fyra =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>