Super Mario Bros. 2
Konsol: Nintendo 8-Bit | Genre: Plattform | Spelare: 1 | Utvecklare: Nintendo | Utgivare: Nintendo | 1989-04-28

Super Mario Bros 2 har kallats för allt från ”avstickande uppföljare” och ”seriens svarta får” till rent ”fuskjobb”. Och även om det ligger en viss sanning i dessa påståenden så är det på intet vis något dåligt spel vi har att göra med. Tvärtom, Super Mario 2 har alla ingredienser som ett plattformspel i toppklass bör innehålla: en stor, varierad värld med fin grafik, bra spelkontroll och massor av hemligheter. Vad är då problemet?

 

Problemet är att nästan allt vi föll för i föregångaren är borta, ersatt av en helt ny värld med nya fiender och en delvis annorlunda spelmekanik. Frånsett huvudkaraktärerna, samt en och annan detalj som att man kan äta flugsvamp för att bli stor, känner man knappt igen sig alls. Istället för att hoppa på fiender lyfter man nu upp dem och kastar dem på varandra. Och istället för att kasta eldbollar kan man plocka upp grönsaker som växer i marken och använda dem som vapen. Ni läste rätt: Grönsaker är ens främsta vapen i Super Mario Bros 2! Det är minst sagt en underlig värld vi har hamnat i.

 

SUBCON OCH DESS INVÅNARE

Storyn går något i den här stilen: Mario drömmer att han går in i en grotta med en lång trappa som leder upp till en dörr, när han öppnar dörren breder en helt ny värld ut sig framför honom och han hör en röst ropa på hjälp. När han vaknat följande dag tar han med sig vännerna, det vill säga lillebror Luigi, Toad och prinsessan Toadstool som han räddade i föregående spel, och går på picknick i det gröna. De upptäcker en grotta med en lång trappa och en dörr… Ja, ni förstår nog. Det är med andra ord ingen vidare djup bakomliggande berättelse, men det ger oss i alla fall ett hum om varför vi befinner oss där vi gör och framför allt, varför allting är så konstigt.

super-mario-bros-2.e_02

 

Mycket i Subcon, som den värld i vilken Mario och hans vänner har hamnat i kallas, har man aldrig sett like till förut, vare sig i något annat spel eller i verkliga livet. Ta bara Subcons invånare. Visst, i Super Mario Bros konfronterades man med Goombas; små svampliknande figurer med fötter och ansikten. Men Shyguys, någon? Det enda man vet om Shyguys är att de går på alla fyra och att de bär vita masker för att de är så blyga. Sen har vi Snifits och Tweeters som också bär mask. Snifits spottar stenar och Tweeters verkar vara någon form av vingklippta fåglar som tar sig fram skuttande. Framåt färdens slutfas, längst inne i ett slott uppe bland molnen, väntar Evil Wart, en grönsakshatande krokodil som av någon puckad anledning håller till i ett rum där grönsaker sprutar ut ur trumpetliknande trattar.

 

När det kommer till omgivningarna så är man ganska hemma om man någonsin läst Tusen och en natt. Det finns nämligen ett genomgående arabiskt tema på många platser och ting man ser i Subcon: flygande mattor, öknar och palmer, krukor med orientaliska mönster, pyramider och dansande ormar. Från Svamprikets lite mer traditionella upplägg med borgar och bortrövade prinsessor har man med Super Mario Bros 2 tagit ett rejält kliv österut. Förklaringen får man om man rotar lite i spelets härkomst.

 

DOKI DOKI PANIC

När uppföljaren till Super Mario Bros släpptes i Japan 1986 så var det snarlikt sin förlaga, med ett fåtal nya element samt en vulgärt upptrappad svårighetsgrad. Från att ha varit ett lättsamt spel blev (det japanska) Super Mario Bros 2 något av en mardröm, även för de mest inbitna spelarna. När spelet skulle lanseras i väst ansågs det både för likt sin förlaga och för svårt för den västerländska publiken, därför började man på goda grunder se sig runt efter en alternativ lösning.

smb2_bild1 copy

 

Man fastnade med blicken på Doki Doki Panic, ett spel utvecklat av Nintendo i samarbete med den japanska TV-kanalen Fugi TV. Om referenserna till Tusen och en natt är märkbara i Super Mario Bros 2 så är de desto mer tydliga i Doki Doki Panic. Huvudkaraktärerna utgörs av en arabisk familj, komplett med snabelskor och turbaner. I introt får vi se hur två barn står och läser en bok, när plötsligt en stor grön klo – av allt att döma tillhörande Evil Wart – kommer ut mellan pärmarna och rövar med dem in. Barnens husdjur, en liten apa med hatt, springer genast och säger till resten av familjen, vilka en efter en hoppar in i boken för att rädda de kidnappade familjemedlemmarna.

 

Vad man har gjort i transformeringen från Doki Doki Panic till Super Mario Bros 2 är att man helt krasst har slängt den arabiska familjen i papperskorgen och ersatt med Mario och C:O. En del andra detaljer är justerade för att spelet mer ska påminna om ett Mario-spel, som till exempel att hjärtan är ersatta med flugsvampar och att man kan springa om man håller inne B-knappen, men i grunden är Super Mario Bros 2 och Doki Doki Panic precis samma spel.

 

Så visst är det berättigat att kalla det för fuskjobb, men det betyder som sagt inte att det är ett dåligt sådant. Super Mario Bros 2, som vi västerlänningar känner det, är tvärtemot ett utomordentligt plattformspel indelat i sju världar, som i sin tur är indelade i tre individuella banor. Variationen är stor, både vad gäller bandesign och skilda miljöer. Vi får hoppa på stockar över mäktiga vattenfall, färdas genom stekheta öknar och gräva ner oss i sanden inuti pyramider, vi får hoppa på valar och rida på ryggen av albatrosser mot en stjärnklar natthimmel. Subcon är minst lika magiskt som Svampriket i Super Mario Bros var, om inte lite mer mystisk och outgrundligt. Man får den där ”fjärran östern”-vibben som känns igen från Tusen och en natt.

 

Även om fragment ur det universum som Super Mario Bros 2 utspelar sig i har fått leva vidare i senare delar i serien så har Subcon på gott och ont aldrig gått att besöka på nytt. Medan Svampriket genom åren återanvänts otaliga gånger och ärligt talat börjar kännas ganska urvattnat och förutsägbart, så framstår Subcon fortfarande som nytt och fräscht varje gång jag stoppar in kassetten i min NES-konsol. Magin är orörd och bevarad, och om grafiken har åldrats så är det med värdighet.

 

OLIKA EGENSKAPER

Dock flyter det inte på riktigt lika bra som i föregångaren, och då främst av den anledningen att man måste stanna och lyfta upp fiender alternativt dra upp grönsaker ur marken, medan man i Super Mario Bros bara kunde springa och hoppa på sina motståndare utan att behöva göra halt så ofta. Till tvåans fördel kan sägas att man nu har hela fyra spelbara karaktärer att välja mellan, alla med  unika egenskaper: Luigi sprattlar med benen när han hoppar och kommer på så vis högre upp i luften; Toad är starkare än de övriga; Prinsessan kan sväva med hjälp av klänningen och Mario är som väntat all around-karaktären. Tröttnar man på att spela med en karaktär kan man alltid välja en ny från en bana till en annan.

 images

 

Super Mario Bros 2 är och kommer att förbli en udda fågel som sticker ut i mängden av plattformspel med sina annorlunda idéer och sin unika värld. Det kanske inte är någon äkta uppföljare, men för den som vill spela den riktiga uppföljaren – i väst känd som Super Mario Bros 2: The Lost Levels – så finns ju numera möjligheten att på ett eller annat sätt ladda ner spelet. Sannolikheten är dock stor att frustrationen kommer att ta överhand ganska snabbt. Då kommer fuskjobbet väl till hands, för att färdas genom Subcons färggranna och magiska värld är inget annat än en fröjd. Vare sig man befinner sig i en dröm eller mellan pärmarna på en bok.

8
/ 10
Mycket Bra

Från Svamprikets lite mer traditionella upplägg med borgar och bortrövade prinsessor har man med Super Mario Bros 2 tagit ett rejält kliv österut.

+ Subcon är en unik och färgsprakande värld som man gärna besöker igen
+ Fyra spelbara karaktärer med olika egenskaper
- Vart tog ?-blocken, Goombas och Kung Bowser vägen?

Författare: Ludde Nordenskjöld
Publicerat den 29 oktober, 2013

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


fyra + 9 =

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>